följeslagare, deras utseende och lefnadssätt. Oftast förefalla de oss högst sympatiska dessa indianer, hvilka dock förut och efteråt haft så mycket att lida af de hvita »cristianos», som af grymhet och vinningslystnad tillfogat dem ondt och snart skola hafva tillintetgjort deras hela stam. Författaren berömmer deras vänlighet, godlynthet, ärlighet och pålitlighet; han omtalar den stora kärlek, som råder emellan föräldrar och barn och mellan makar inbördes och som ofta yttrar sig däri, att de vid en aflidens graf offra hela sin egendom. Han skildrar dem i deras fria lif ute på stäppen, i deras fester och ceremonier så väl som i deras dagliga familjelif, när de efter slutadt arbete fördrifva tiden med samspråk i tälten. Ty värr finnas äfven mörka sidor i deras lif, och värst af allt är deras svaghet för alla starka drycker och deras häftighet och stridsbegär, särskildt vid de tillfällen då den nämnda längtan blifvit tillfredsställd.
Patagoniens senare historia tillhör nutiden, och vi måste här förbigå densamma, ehuru en skildring af upptäcktsfärderna på 1870-talet till de stora sjöarna vid Cordillererna samt af det blodiga, för en civiliserad stat ingalunda hedrande utrotningskrig, som af argentinarne år 1883 fördes mot de patagoniska indianerna, för visso skulle äga sitt stora intresse.
Under det att sålunda, som vi sett, Patagonien redan på I700-talet genomströfvades i flera riktningar, voro förhållandena i Eldslandet, äfven i dess norra, jämförelsevis lätt tillgängliga del, helt annorlunda. Ännu för 20 år sedan hade, så vidt jag vet, ingen människa där inträngt så långt som utom synhåll från kusten. Banbrytaren för utforskningen af detta område blef den chilenske marinofficeren Ramon Serrano, som år 1879 gjorde en expedition från Gente Grande till Bahia Inútil och San Sebastian samt tillbaka. Hans skildring af denna sin färd är i själfva verket den bästa vi hittills äga öfver den norra delen af det chilenska Eldslandet. Efter densamma började landet besökas af guldgräfvare, och från år 1884 datera vi den första fasta kolonien, estancian vid Gente Grande.
De första expeditionerna från Argentina utgingo år 1886. En af dem under ledning af Lista följde den östra kusten utan att medföra något resultat af större intresse. Så mycket mera viktig blef en annan, som samtidigt företogs under anförande af ingeniören Julio Popper. Genom de undersökningar, densamma utförde angående Eldslandets guldförekomster, blef den
