Sida:Från Eldslandet.djvu/65

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
52
TREDJE KAPITLET.

i begrepp att inskeppa sig för en expedition till de antarktiska Syd-Shetlandsöarna, fann man honom en morgon död i sin säng i Buenos Aires. Det sades, att han blifvit förgiftad af någon af sina fiender, men saken har aldrig blifvit utredd.

Popper är den, som utdelat flertalet af de nu gällande namnen på den osteldsländska kusten. Öns centralare inre delar kände man föga till, innan den argentinsk-chilenska gränskommissionen började sin verksamhet (1893—95). Från den härstamma de första geografiska ortbestämningarna i dessa trakter, och i sammanhang med den utfördes den sjöfärd till Amiralitetssundet, under hvilken Montes och O'Connor första gången varseblefvo den stora Fagnanosjön, hvars stränder och omgifningar af kommissionen utforskades under en längre båtfärd på densamma.

Att lämna några utdrag från de för öfrigt mestadels mycket ofullständiga berättelser, som finnas från dessa olika expeditioner, är väl alldeles öfverflödigt, då vi ha tillfälle att i mycket utförligare form skildra detsamma i redogörelsen för vår egen färd. Än mindre är det här platsen att beskrifva de forskningar, som under allra sista tiden, samtidigt med vår resa eller de 2—3 föregående åren, utförts af vetenskapsmän från skilda länder, från Chile och Argentina, från Nordamerika och från Tyskland och Frankrike. Några af dem ha direkt föranledts af vår resa, och det lider intet tvifvel, att trots allt detta arbete Eldslandet ännu för en lång tid skall ådraga sig den vetenskapliga världens uppmärksamhet.