Fru Charmante.
(Febr. 1872.)
»Det blir ingen dans i afton, hör jag.»
»Hvad säger du? Ingen dans! Hvad skola vi då göra hela aftonen? Samlingen är visserligen inte så talrik som vanligt, men här finnes dock rätt mycket ungdom. Man tänker väl inte spika oss fast vid spelborden allesamman häller? Blefve det fråga om en lansquenet i stället för en lancier, kunde det så vara, men valsen och kotiljongen prefererar jag för préferenc’en.»
»Nej, frågan är om att höra på en liten novell, en romantiserad berättelse, skildring ur hvardagslifvet eller hvad det kan vara, som en anonym medlem af sällskapet skrifvit i hop och som han erhållit värdinnans tillåtelse att låta läsa upp.»
»Nå, jag må säga, att det var öfverraskande. Det är således fråga om läseri här i huset. Men, hvarför inte? Kanske att det kan blifva pikant nog. Är det tråkigt, så har jag väl rätt att slumra litet i fåtöljen. Kritiken förbehåller jag mig efteråt. Men hvem skall då läsa?»
»Det skall doktorn. Han läser bra. Björnstjerne Björnson gör det bättre; Dietrichson kanske också, men
