något hinder, det kan man nog förstå, när man ofta läser, att den eller den ångmaskinen utvecklar lika stor kraft som 50 eller 100 hästar. Många sådana olyckor äro redan kända och många hållas med afsigt dolda, då det icke är till denna spekulations fördel att göra dem bekanta . . . Det är att befara, det folks tillit till en sådan inrättning, hvilken visserligen kan för någon tid lemna en snabb befordran, men aldrig, hvilket dock väl vore hufvudsaken, ingifva förtroende, kommer att sättas på spel genom upprepade olyckor och genom sina obehagligheter för de resande».
Detta kunde ännu år 1829 yttras i en teknisk bok i Tyskland. Då voro vi redan komna något längre. Redan år 1816 gjordes försök med ångbåtar i Sverige. Bland de engelska arbetare som presidenten Edelcrantz införskrifvit år 1804 för att biträda vid uppsättandet af några ångmaskiner, dels på Lidingön, dels i den s. k. Eldkvarnen på Kungsholmen, fann sig Samuel Owen hvilken sedan antogs till verkmästare vid Bergsunds gjuteri och år 1809 själf anlade den första mekaniska verkstad i Sverige, på Kungsholmen, där Myntet nu är beläget. År 1816 gjorde han en liten ångbåt, som ansågs för så underbar, att båten kallades the Witch (trollet). Denna ångbåt lär hafva haft propell och rörlig cylinder, som först ett par årtionden därefter infördes i andra land.
I presidenten Brolings »Bref om ångbåtar», som utgafs 1816, läses: »Till bakstammen af en vanlig båt apterades ett litet hjul af 3 qvarters diameter med 4 vingar eller skoflar, stälda snedt mot vattnet på samma sätt som vingarne på en väderkvarn. Axeln till detta hjul omdrejades af två man medelst utväxling. Båten framdrefs då 180 famnar på 5 minuter (motsvarande 2 1⁄8 knops fart), hvilken hastighet samma personer med
