Sida:Från Stockholms synkrets.djvu/142

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
131
I ÅNGFARTYGENS BARNDOM.

Ett fartyg, som oaktadt sina ofullkomligheter gjorde heder åt Owens företagsamhet och intelligens, var Josephine (gamla), som gick med 8 knop och hade en maskin af 80 hästars kraft, hvilken var af en egendomlig konstruktion och stod på däck. Det rymde 600 passagerare och på akterdäck lär en gång hafva dansats kvadrilj, hvari räknades 50 par. I aktersalongen kunde vid två långa bord dukas för 100 personer. Det brann upp på Mälaren framför Strengnäs år 1826, hvilken olycka väckte ett ofantligt uppseende i landet och återväckte de något nedtystade farhågorna för ångbåtsresor.

Stort uppseende väckte den af kapten Hammarsten konstruerade Ormen Långe, som var 80 fot lång och endast 12 fot bred, något då för tiden aldrig förut anadt. Owen insatte däruti en maskin af 20 hästkrafter. Fartyget gick i åtta år mellan Stockholm och Norrköping på 18 à 20 timmar, hvilket förut ansetts omöjligt. Sedermera gjorde det i många år resor mellan Linköping och Stockholm, till dess det slutligen sjönk på Roxen.

En enkel maskin, sådan som »Ormen Långes», sattes den tiden i gång genom trampning och stoppades medelst ångans afstängning, hvarigenom manövern gjordes svår och långsam. Om en sådan svårhandterlig ångbåt berättas det, att, då han skulle intaga ved vid den strax utanför Södertelge kanal belägna egendomen Hall, vågade kaptenen icke stoppa maskinen af fruktan att ej få honom i gång igen, utan girade i stället med sakta fart så nära sjöbryggan som möjligt, hvarvid veden kastades om bord af därtill färdiga personer, som därpå genast hemtade mer af samma vara för att vid fartygets nästa sväng å nyo kastas om bord, och så fortfor man till dess bränslebehofvet för tillfället var fyldt.


——————