beredvillighet hvarmed ni svarat på mitt förslag», förklarade den glade förslagsmakaren. »Nu skall åt minstone Danmark få höra af oss . . . Kypare, här skall telegraferas!»
Telegrammet skrefs, fick två underskrifter och afsändes i namn af de folkrepresentanter hvilka på den glada vårdagen voro samlade på Gyllene Freden. Danske riksdagsmannen Högsbro tog emot telegrammet, läste det, satte sig i en spårvagn och for till sin vän Balthazar Christensen.
»Det er s’gu magelöst!» sade Balthazar, och så satte han och Sofus Högsbro sig ned och tackade pr telegraf.
Det är hela historien. Skola de tjugu svenske riksdagsmännen kanske icke hafva lof att göra sig en glad dag på Österlånggatan? Var det kanske icke lämpligt, att de valde Gyllene Freden? Att Europas ögon nu mer äro riktade på Österlånggatan skadar sannerligen icke.
»Ergötzlich! Wunderschön! Famos!» heter det i Tyskland, ända från Wilhelmstrasse långt ned till Bodensjön. Det är ganska smickrande. Så kommer »Times» med en lång ledare, och det är också smickrande för oss. Alcibiades högg svansen af sin hund, han, för att man skulle tala om honom själf. Nu telegraferade man bara från Freden, och samma verkan uppnåddes, utan att någon behöfde släppa till svansen.
——————
