Hoppa till innehållet

Sida:Från Stockholms synkrets.djvu/217

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
206
KRISTINA NILSSON I STOCKHOLM.

konserterna, nödgades han efter de två operaföreställningarna erkänna sig som troende och utan vidare krumbugter medgifva, att sångerskan-skådespelerskan är en stor konstnärinna, en af allra första ordningen.

»Egentligen är detta litet förargligt», tyckte vi oss höra hviskas från ett visst håll. »Det hade känts så uppfriskande att få visa, hvilka stora förståsigpåare här finnas i jämförelse med den afgudiska fanatismen hos de där klåparne i vestra Europa. Men nu mer kan saken icke hjälpas.»

Nej, nu kan saken verkligen icke hjälpas. Nu måste man erkänna, att en sångerska verkligen kan vara en stor konstnärinna äfven om hon icke stannat hemma och låtit beundra sig för en spottstyfver.


——————