en stund med kamrern sin granne och hälsar på doktorn vid bordet bredvid, men det är nästan hviskande.
Tro icke därför, att det är tråkigt hos tysta Marie! Visst icke! Man har här ett godt, om också stillsamt umgänge, men man går icke dit för att lefva vanligt kafélif, det vill säga med prat nöta bort större eller mindre del af dagen.
En god del af gästerna utgöres ofta af fruntimmer, två, tre, ja, sju i sällskap. När fru A. möter fru B., händer det icke, att hon säger:
»Vill du ta dig en frukostrisp på Opris?»
Men hon säger:
»Skulle vi inte gå upp till tysta Marie?»
Jo, fru B. går med, och det kan inträffa, att fruarna under vägen stöta på fru C. och fru D. och kanske ännu flera väninnor.
Alla gå de då till tysta Marie. Ni tror kanske, att den heliga tystnaden vid det tillfället sväfvar i fara? Alldeles icke. Fruarna hafva visserligen åtskilligt att tala om, men det aflöper utan buller och bång. De smutta på sitt choklad, tugga på sitt saffransbröd och hafva mycket roligt, troligtvis mycket roligare än herrarne omkring den femte punschbuteljen kl. tre qvart till tolf på natten, på ett af de stora kaféen.
Är fru A. ensam ute i staden och känner sig kaffehungrig, kan hon också utan sällskap gå upp till tysta Marie, och det kan till och med fröken A. göra. För att gå till tysta Marie, är det ej nödigt att hafva något förkläde.
En del af tysta Maries gäster är endast sommargäster. Det var egentligen dit vi ville komma. Hustru och barn bo på landet, men mannen-fadren måste
