Folk har redan för länge sedan lärt sig inse, att kronans kaka inte är så dryg som man förr trodde. En ung man låter icke mer locka sig ens af kansliuniformen. Han tager kanske icke en gång studentexamen eller, som det nu mer heter, underkastar sig mogenhetspröfningen. Han går in vid tekniska högskolan och egnar sig åt järnvägarna eller spårvägarna, så vida han ej föredrager att låta göra sig till bankdirektör. Det sade jag redan för flera år sedan, men då skrattade man bara åt mig och trodde, att man alltid skulle hafva fullt upp med statens tjänstemän i ämbetsverken. Jo, jag såg det nu i år. Sannerligen höll jag inte på att få göra tjänst för mig själf under min ledighet.»
»Nå, men registratorn fick likväl slutligen tag i någon hjälpsam människa?»
»Det lyckades sent omsider. Så snart jag fått min semester, sade jag, börjar jag mitt sommarnöje. Då stiger jag tidigt upp, går genast ned i Kungsträdgården och låter vattna mig. Jag är sannerligen inte den enda som dricker sin lilla butelj af apotekarnes utanför vattenboden i landtmäterihuset. Därpå gör jag ett par slag i Kungsträdgården, beundrar Karl den trettondes gröna matta och luktar på hans vackra blommor. Nu i sommar ser jag också efter, hur långt det skrider framåt med spårvägarne. Har man roligare på landet kanske? Sedan går jag upp till tysta Marie och får mig mitt kaffe. Det händer också, att jag intar det i Strömparterren eller på Lagergrens parterr, och då läser jag alla tidningar. Därefter vandrar jag i godt mak en morgon ned till Riddarholmen, en annan till Slottsbacken och ser på alla som komma från sina så kallade sommarnöjen. Jag skrattar åt de tokarne. Så uppbrända de se
