först då är deras lif riktigt ömkansvärdt. Då måste de icke blott om natten slåss med myggor, utan också dagen i ända strida mot getingar och flugor, myror, skalbaggar, gräshoppor och alt möjligt surrande och pipande, flygande och krälande pack. Det går en rysning öfver mig bara jag tänker på ett sådant lidande. Tacka gud likväl, att de inte ännu fått potatisbaggen på halsen; men han kommer, det kan man lita på. Och än få de solsting, än frossan. Hvad skola de ta sig till hela dagen? Nej, tacka vet jag att vara sin egen, frie sommarherre i vårt härliga Stockholm! Sedan jag slutat min vandring till ångbåtarnes landningsplatser, ställer jag mina steg till Helgeandsholmen och drömmer där en vacker framtidsdröm i skuggan af kungliga stallet. Jag ser ett ofantligt bankhus resa sina tinnar mot skyn och där bredvid ett ännu ofantligare riksdagshus, som breder ut sig både på längden och tjockleken, utan att därför förlora något i höjd. Bredvid riksdagshuset skådar jag andra byggnader, stora, väldiga tegelstenshögar, genomkorsade af en mängd gator. En främling kommer och frågar mig, hvar Norrström flyter, och jag är nog lycklig att kunna upplysa honom, att Norrström redan för länge sedan är igenlagd och att man däröfver rest ett åt hufvudstadens drätselnämd helgadt tempel. Af Mälaren har man ännu några droppar kvar, hvilka man möjligtvis då kan få se, om man lyckas hitta vägen till stranden mellan de stora husen, som tränga sig så tätt på hvar andra. Men af kungliga slottet ser man inte det ringaste, förr än man kommit fram på Mynttorget.»
»Det var en underlig framtidsdröm,» vågade vi invända.
»En riksbanksdröm,» svarade registratorn, »och riksbanken släpper inte ut några drömmar som ej
