Sida:Från Stockholms synkrets.djvu/272

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
261
DÅLIGA TIDER.

Under 1857 års kris träffade den affärsmannen en gammal bekant, också en affärsman.

»Nå, hur står det till?» sporde den förste.

»Jo, tack, men tiderna äro så dåliga,» svarade den andre.

»Har bror fått någon växel protesterad?»

»Jo, jo, men! Det vill säga att en växel, för hvilken jag skulle få betalning, inte inlöstes på förfallodagen, utan måste protesteras. Tiderna äro så dåliga.»

»Nå, hur gick det med växeln?»

»Jo, jag fick verkligen full betalning ett par dagar efteråt.»

»Då har bror egentligen ingenting att klaga öfver.»

»Å, herre gud, tiderna äro så dåliga. Jag är ju tvungen att hålla stor kassa, hela 80,000 rdr kontant.»

»Hvad skall det tjäna till?»

»Jo, tiderna äro så dåliga. Här om dagen kom en gammal vän till mig och ville låna 30,000 rdr. Mannen är känd att ega half annan million.»

»Så-å, då fick han väl låna de 30,000?»

»Det fick han visst inte. Tiderna äro så dåliga.»

»Men en half-annan millionär! Hade han då ingen säkerhet för tillfället?»

»Jo, han hade fullt upp med goda säkerheter, men tiderna äro så dåliga.»

Ja, det är grufligt svårt, när tiderna äro dåliga.


——————