Sida:Från Stockholms synkrets.djvu/271

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
260
DÅLIGA TIDER

baron är dock ännu i lifvet, skulle vi tro, samt några få andra.

Det var ett ganska egendomligt hörn. Nu är det slut med det gamla. Nu skall hr Wilhelm Davidson där bygga ett nytt palats, ännu praktfullare än det han bygt i hörnet af Berzelii park. Och det är ej nog med att de Davidsonska palatsen komma att tilldraga sig uppmärksamheten, äfven det hus, N:o 3 A. Hamngatan, som ligger mellan dem, kommer att intaga en ganska framstående plats.

Det är ett annat hus i samma stadsdel, N:o 11 vid norra Blasieholmshamnen, hvilket också intager ett mycket framstående rum, men det lär snart komma att varda icke fullt så framstående. Det är ett i och för sig ganska vackert hus, som har sin förebild någonstädes vid Rhein, men som hittils kanske, oaktadt det visst icke själft skrytsamt förhäfver sig, gjort sig alt för mycket gällande, i synnerhet på bekostnad af Musikaliska akademiens alt annat än vackra palats. Nu lär N:o 11 komma att få en granne, kanske flera grannar på sin vestra sida, hvars dels obebygda, dels med stora och fula magasinshus vanprydda tomter skola, enligt hvad det säges, prydas af ståtliga och vackra byggnader ända bort till hörnet af Arsenalsgatan.

Kunna de dåliga tiderna sådan verkan åstadkomma, att de skaffa vår hufvudstad nya, vackra hus, så må deras minne ej alt för mycket fördömas.

Men de dåliga tiderna äro dock alltid dåliga, invänder man troligtvis, och den invändningen är svår att kullkasta. Under dåliga tider kan man naturligtvis icke vara glad och nöjd med någonting. Det påminner oss om hvad en äldre affärsman berättade för någon tid sedan.