föremålet och föremålets pappa och mamma, systrar, bröder och tanter på några »fönsterlufter».
»Första Maj har» — skrifver Johan Erik Rydqvist i »Svenska språkets lagar», nej, vi mena i »Djurgården förr och nu» (Stockholm, tryckt hos Johan Hörberg 1833) — »första Maj har, sedan en lång följd af år, utkallat en stor del af hufvudstadens befolkning; och ej ens den, hälst på senare åren, ofta inträffande kalla och motbjudande väderleken, har kunnat utplåna den kära vanan att denna dag besöka Djurgården, eller förhindra den vackra verlden att med sin närvaro gifva glans åt dagen.»
Kan man se bara, redan för så många år sedan klagades öfver den »kalla och motbjudande väderleken», och det var likväl ännu i den gamla goda tiden. Eller skulle hon då redan hafva slutat sina dagar? Vi veta likväl, att man redan då tröstade sig med, att alt skulle varda godt, blott »det komme ned».
Ej häller ett par årtionden senare var 1 Maj någon varm soldag. Den 2 Maj 1854 lästes i Dagbladet: »Första Maj i år var liksom förlidet år föga gynnande i afseende på väderleken.» Man tröstade sig med, att det regn som föll skulle vara en välsignelse för jordbruket. »Dock var det», heter det vidare, »långt ifrån tomt på Djurgården; promenerande visade sig både till fots och i ekipager, och särskilda tillställningar saknades ej häller. En sådan hade presteståndet på Hasselbacken, och hästgardets officerskår i staden på Lilla Sällskapet. Af de kungl. personerna syntes blott H. M. enkedrottningen och H. K. H. kronprinsen, den sist nämde till häst.»
Men den 22 Maj, nutidens 1 Maj, hvilken möjligtvis kan komma att en annan gång flyttas till den sista
