fint klädda fötter äro lika små. Smärre skulle stöta på kineseri. Deras sätt att föra sig är visst icke mindre ädelt. Men detta oaktadt förefalla stockholmskorna nästan ännu mer intagande, förutsatt åt minstone att man ser dem en vacker majdag på Drottninggatan eller i Kungsträdgården.
Man talar om de förföriska baldrägterna. Hvad vill en förförisk baldrägt säga i jämförelse med en förförisk vårdrägt. Ja, Stockholm är förföriskt på vårsidan.
Hvad förslå väl vintermiddagarnes och vinteraftnarnes alla läckerheter mot en liten middag på Hasselbackens stora veranda eller i ett af tornrummen en klart strålande majdag? Äfven stora festsalen är icke att försmå vårtiden. Han är hög och luftig. Slå upp fönstren, och ni har en makalös utsigt öfver vatten och land, öfver guds gröna jord och vår sköna stad.
Visst kan det vara roligt att åka skridsko på Nybroviken, men nog är det roligare att fara på ångbåt på Brunnsviken eller någon annan af våra vackra vikar, då Maj löfvar våra lundar vid de måleriska stränderna och tusentals lustfarare njuta tillvarons glädje i det gröna.
⁎
Med anledning af ofvan stående anlände från en aktad landtman i Roslagen följande uppsats:
I Dagbladets krönika har jag läst en lockande beskrifning öfver Stockholms härlighet vårtiden och en uppmaning att fara dit och göra af med pengar. Icke bryr jag mig själf om sådana lockbeten, ty för slika har jag varit ute förr och vet nog huru mycket de äro värda. Jag stannar hälst hemma i Roslagen och far ej oftare till Stockholm än när jag har något att uträtta på
