kanske icke på något annat ställe förstår att lefva — åt minstone icke på det viset.
Men hvad betyder väl alt detta mot Stockholm på våren? Det är egentligen då man skall göra bekantskap med vår glada hufvudstad. Det är då man skall resa hit, i fall man icke är nog lycklig att redan bo här, och taga mycket pengar med sig och stanna här och använda dessa pengar.
Blotta åsynen af Stockholm, endast det yttre, gatorna, torgen och lustvandringsställena kunna göra den svårmodigaste till en glad själ
Gå ut i Stockholm en vacker majdag och bara gapa och sup in luft och se på, huru det grönskar i Strömparterren, i Kungsträdgården, i Berzelii park. Endast detta är ett uppfriskande nöje. Slå sedan ett slag upp åt Drottninggatan. Hvilka fruntimmersdrägter både innanför och utanför handelsbodarnes fönster!
Det är en känd sak, att stockholmsdamerna förstå att kläda sig, liksom det aldrig varit tvifvel underkastadt, att de äro vackra, hvar enda en, höllo vi på att tillägga, och efter det nu redan står där, så få vi väl stå för det. Det är tråkigt och visar just icke god smak att upprepa redan kända sakförhållanden, men så mycket våga vi väl åt minstone säga, att det bestämdt icke finnes någon enda mansperson mellan 15 och 80 år, möjligtvis något yngre eller något äldre, som kan underlåta att vid en vandring på Drottninggatan en vacker majdag utropa:
»Det är fan, hvad de stockholmskorna äro vackra, och med hvilken smak de kläda sig!»
Damerna i Paris hafva lika små hattar. Mindre kunna de omöjligt hafva. Deras förtjusande klädningar äro lika snäfva. Snäfvare låta svårligen tänka sig. Deras
