Det är så tyst i staden.
(Aug. 1869.)
Det var någon som klagade öfver att det är så tyst
i Stockholm sommartiden. Den personen måste icke bo
i granskapet af Kungsträdgården, hafva sin väg öfver
Norrbro eller besöka Djurgården, eller också måste hans
trumhinna vara otillgänglig för intryck af de många
trumpetstötar, hornlåtar, trumhvirflar, stråkdrag och
klarinettsuckar, som i vild täflan söka öfverbjuda hvar andra
från Blanchs café, Berzelii park och Strömparterren samt,
sedan man väl kommit öfver vattnet, med förnyad styrka
taga emot oss på Hasselbacken.
Så låter det i Stockholm, då det är tyst. Sådant lif är det där under den »döda årstiden», då »hela Stockholm» bor på landet.
»Det är så tråkigt här i Skåne, sedan prinsessan kom till Köbenhavn,» sade en af våra skånska vänner. »Det är ett flackande öfver Sundet och aldrig får man vara i fred, ty den ena dagen skall man fara öfver för att se på den nya furstevåningen i Amalienborg, en annan dag skall man besöka Charlottenlund, och så är det en fest i Tivoli och dagen därpå en stor tillställning i Alhambra, som vi skåningar måste vara med
