Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
56
NÄR KINESERNE KOMMO
scenen, men i salongen sattes åtskilliga kineser. Huset var öfverfyldt.
Hvilken fördel, om den kungliga teaterstyrelsen alltid hade några kineser till hands!
»Kunde jag bara få sjunga för kineserne!» sade hvar enda en af de små eleverna vid konservatoriet.
Då skulle deras lycka vara gjord, trodde de, och då behöfde de ej längre gå och arbeta för professor Günther, utan kunde få anställning med några tusen kronor för hvarje afton.
»Huru skall jag få kineserne upp på min atelier?» sade målarne. »De skulle bestämdt tycka om mina taflor. Jag kunde få beställningar från alla mandarinerne i Peking och alla grosshandlarne i Kanton, och utnämdes kanske till kejserlig kinesisk hofmålare.»
Det var en utmärkt tid, då kineserne voro här.
——————
