Och i den stora modehandeln där! En af mandarinerne tänker köpa upp hela lagret, hette det, och skicka hem det till sin lilla Téblomma. Icke kunde det gå för sig. Fort dit för att rädda hvad som räddas kan, så att de fina, förtjusande sakerna icke bortsnappas för att skickas till yttersta östern och pryda någon liten snedögd kinesfröken.
Kineser öfver alt. Antingen hade de redan besökt den eller den boden eller ock väntades de, med säkerhet förstås, antingen den dagen eller någon annan dag, man kunde icke så noga veta, men det var naturligtvis bäst att icke försumma sig.
Bodherrarne hade sannerligen icke längre tid att stå och titta i dörrarna. De viste sig ingen råd för trängseln utanför disken. Men undan gick det med varorna.
»Af det där ha kineserne köpt.»
Stycket var då slutsåldt inom tio minuter.
»Af det där komma nog kineserne att köpa.»
Man slogs om att få köpa åt minstone en liten bit af samma slag och bekymrade sig icke om, att det ej vardt en enda bit öfver åt kineserne.
»Affärerna gå icke så bra som de borde,» sade den kungliga teaterstyrelsen, »icke så som våra utmärkta bemödanden förtjäna.»
Det skulle hafva hunnit till en betänklig punkt, om den tillitsfulla teaterstyrelsen skulle kunna se betänksam ut. Man hade försökt att locka folk med Balfes gamla Ziguenerska, men det lyckades icke.
Då kommo kineserne.
»Räddad!» utropade teaterstyrelsen. »Hvad en Ziguenerska icke ensam kunnat uträtta, det må hon väl till samman med ett halft dussin kineser kunna göra.»
Man lät Ziguenerskan bibehålla sin plats på
