rättat tillverkningen och lagret efter den kalkylen. Han trodde sig känna de medborgerliga förtjänsterna.
Utnämningen inträffade, men mängden understeg beräkningen. Hr Hammer var icke den ende som fann sig sviken. Mången som väntat åt minstone en vase, hälst en nordstjärna, fick ingenting och kommer således att få en ganska tråkig sommar.
En tjänsteman brukar dock kunna nästan på dagen räkna ut, när han skall dekoreras, ty det går i tur; men det händer, att man dock någon gång är för hastig i uträkningen. Det kan må hända dröja ännu några månader.
Skulle tjänstemannen äfven efter »respitmånadens» slut icke hafva sin stjärna, är det så godt att han genast skrifver sin afskedsansökan, ty har man ingenting lysande på fracken efter vissa års dagsverke i statens tjänst, så står det icke rätt till, och med den individen vilja väl sedan ej många umgås. Detta är en känd sak inom det svenska ordensväsendet.
Man kan indela ordenskandidaterne i ordinarie och extra. En ordinarie kandidat är en gammal tjänsteman som skall lönas i vanlig ordning; en extra kan vara hvad som hälst, stundom ganska ung och hvars stora förtjänster om det allmänna ingen har reda på. Det händer, att man får se unge krigsmän med två eller tre stjärnor på bröstet. De kunna ej ännu vara ordinarier, ty man är aldrig en sådan förr än man hunnit kaptensgraden. Men det gifves extra tillfällen.
Anmärkas bör dock, att det vanligtvis icke är prof på den inhemska stjärnhimmeln som pryda dessa unge krigares vapenrockar. Det gifves unge krigsmän som i utländsk tjänst utmärkt sig på slagfälten, och de hafva rätt att vara stolte öfver sina stjärnor och kors; men
