det gifves också andra som aldrig luktat krutrök annorstädes än på Ladugårdsgärdet eller på sin höjd vid Ulriksdal, Bällstabro och andra trakter som ännu icke inskrifvits i den verkliga krigshistorien, och likväl kunna dessa senare krigare vara rätt vackert utstyrda med främmande ordenstecken.
Nå ja, det är mycket enkelt. Man har t. ex. i sin höge herres och furstes sällskap gjort en lusttur till ett främmande hof. Vid ett sådant tillfälle utbytas artigheter naturligtvis, och artigheterna uppträda i skapnad af brokiga bandstumpar, kedjor, stora och små kors och stjärnor, mindre ofta nu för tiden såsom snusdosor, ringar och kråsnålar.
Det där är ganska naturligt, och allmänheten har egentligen icke det ringaste att göra med dessa furstliga artigheter, ty en konung, en kejsare eller en prins af Monaco har väl rätt att vara artig mot hvem han vill och i synnerhet mot dem som följa med de höga kusinerne. Men det finnes ogrannlaga personer som komma och fråga, om löjtnanten fick sin stjärna vid Dybböl eller vid Fredensborg, efter ett mödosamt och farligt fälttåg i Afrika eller efter en glad middag på Saint-Cloud. Gud bevare oss från att vara så ogrannlaga! Måtte vi kunna få se äfven inhemska utmärkelsetecken på förtjänstfulla löjtnantsbröst, i knapphålen på kanslisters och kammarskrifvares frackar!
Först då kan marknaden varda lifligare och hr Hammer ej mer behöfva sälja till och med fasonerade kraschaner till nedsatt pris, hvilket onekligen tager sig mindre bra ut i ett väl ordnadt samhälle.
Men hvad betyda väl dessa kraschaner mot de ståtliga ordensprydnader som bäras af sällskapet W. B. på dess sommarhögtidsdag? Kommendörerne i våra
