Hoppa till innehållet

Sida:Fredmans Epistlar.djvu/154

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
139


 Än den Hingsten i fullt sträck,
 Hur han löper ung och käck,
 Brun och hvit med svarta fläckar,
 Ibland skäckar
 Rar och täck.
 Men den hvita Gångarn där,
 Som de gröna seldon bär,
 Märk hur snällt han går i dansen,
 Fläktar svansen,
 Stolt och tvär.
Hör långt ut på sjön Åkarn slåss och kör sönder,
 Full bland Bönder, full bland bönder,
 Åkarn fullast är.

* * *

 Vargar tjuta öfver alt,
 Ren det snögar och blir kallt;
 Stäng til fönstren, tänd på brasan,
 Som i Casan
 Är det kallt.
 Märk hur skogens toppar små
 Luta sig helt silfvergrå,
 Bygdens fält och blomster-sängar,
 Berg och ängar
 Gömmas må.
Mollberg ta fram flaskan, jag ryser, jag fryser!
 Ach jag ryser! ach jag ryser!
 Och kan intet gå.

* * *
Lyss