Sida:Fredmans Epistlar.djvu/167

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
152


N:o 47.
FREDMANS EPISTEL

Angående Mollbergs återkomst til Sterbhuset på Krogen Wismar.


Kommer intet Mollberg? Jo nyss på stund
Så gnägga hans Fåle vid dörrn på Grönlund
Där stod han och växla, med pipan i mund,
Och klappa sin lurfviga hund.
Klädder var han i sin mörkblå Surtout,
Med bälte kring lifvet, pistoler och spjut;
Stolt floret kring armen var slängt med en knut
Som bröts i en blomma til slut.
Mosters Brunte på Wismar långhalsig och ful
Stod och sörpla ur tunnan i Krögarens skjul
Mot en resvagn med knektar, mångfärgad och gul,
Med söndriga skenor och hjul.

* * *

Helsa Kamerater! Gubben är känd;
Se där! hvar han kommer högbröstad och spänd;
Pitsch hör hur han smäller med Piskan på länd,
Pitsch, Pitsch, hör han smäller i gränd.
Se hur håret fladdrar baktil och fram,
Med små papiljotter upvickladt på kam,
Stigbyglar och spårrar kolsvarta af dam
Och Fålen så spak som et lam.

Hur-