Sida:Fredmans Epistlar.djvu/195

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
180


Skål kära Far! man måste skratta
När man på vår Spelman ser,
Hur han är lik en brun Markatta
Som åt stången vindögd ler.

 Tusende fukter,  - - -  V:cllo.
 Krumsprång och bugter  - - -  V:cllo.

Gör han behändig och snabb i sitt lopp,
Opp och ner, och ner och opp.

* * *

Krögarn är full, och full är Krogen,
Full med kärl och ledsna lif;
Än en Gesäll med glas i knogen,
Än en Båtsman syns med knif;

 Somliga slunga,  - - -  V:cllo.
 Somliga gunga  - - -  V:cllo.

Mellan två linor högt upp i gran.
Spela Spelman snäll och van.

* * *

Bröder gutår! Skål Fröjas Gummor!
Med solhattar, hvita ben,
Som under klang af blanka trummor,
Vältra sig vid månans sken,

 Som vid Fiolen  - - -  V:cllo.
 Lyfta på Kjolen,  - - -  V:cllo.

Sjunga om Herdar och Vaggor och Säng,
Natt och dag uti fullt fläng.

* * *
Här