Sida:Fredmans Epistlar.djvu/195

180

Skål kära Far! man måste skratta När man på vår Spelman ser, Hur han är lik en brun Markatta Som åt stången vindögd ler.
Tusende fukter, - - -	V:cllo.
Krumsprång och bugter - - -	V:cllo.
Gör han behändig och snabb i sitt lopp, Opp och ner, och ner och opp.
* * *
Krögarn är full, och full är Krogen, Full med kärl och ledsna lif; Än en Gesäll med glas i knogen, Än en Båtsman syns med knif;
Somliga slunga, - - -	V:cllo.
Somliga gunga - - -	V:cllo.
Mellan två linor högt upp i gran. Spela Spelman snäll och van.
* * *
Bröder gutår! Skål Fröjas Gummor! Med solhattar, hvita ben, Som under klang af blanka trummor, Vältra sig vid månans sken,
Som vid Fiolen - - -	V:cllo.
Lyfta på Kjolen, - - -	V:cllo.
Sjunga om Herdar och Vaggor och Säng, Natt och dag uti fullt fläng.
* * *

Här