Templet det hvilar uppå en sandig mo; Innom gyldne galler
Förnäma skuggor sammanbo.
Hjertat til rysning och örat til en harm Ned från Jofur faller
Et tordöns brak, vid klockors larm.
I det djup Cyclopen viggen svaflar
Har han en gång störtat Templets gaflar; Nu dess pragt :||:
Morgonrodnans afbild sammanbragt.
* * *
Blunda och sucka, vrid dina händer hop; Här står Bomans Kista
Bland Gråterskor med glas och stop;
Hon med mjölkbyttan som snyftar bitterlig, Och vil liksom brista
I tårars öfverflöd för dig,
Hon är Enka til den tappre Bussen,
Men de andra äro, hela skjussen, Mångelskor, :||:
Hemma båd’ på Söder och på Norr.
* * *
Kom lät oss sjunga hvar en sin Sorgepsalm; Movitz, om du orkar,
Förskingra hjertats ångst och qvalm;
Knäpp på din harpa för denna Bomans Mor,
