Dropptals från truten, Ned på Surtouten.
Det gör mig godt Mor Maja, det var öl med rang. Klang Mutter, klang! :||: Vid Charons Älf.
* * *
Hufvud på axeln hänger, Kroppen sig framåt lutar, Nacken den slår och slänger. Men, O Gudar! men Ögat med tårar blänger, Uppå de granna klutar, Som fordom med Ducriner, Knäptes trångt igen; Men se på Böxorna bara; Säj ä de plaggen ej rara? Söndrig är västen, Lappad är resten, Strumporna korta, Hälarna borta,
Och den där dyra Skjortan var, Mor Maja märk! Beckmanskans Särk :||: För tu år sen.
* * *
Nu står jag midt i båten, Kors hvad det roret gnislar,
