Samlas skall i natt. Krögarne stå så baska, Rödblommiga och hesa, Borga mig knapt en flaska, På min gamla hatt. Mor där på taflan vid disken, Stryk ut två öre för fisken; Ditto, det öret För gamla smöret; Noch för den ålen I gröna skålen;
Noch för den där Potates, som jag i mig drar, Hvad den var rar :||: Och trind och platt.
* * *
Jag gör mitt Testamente, Där jag vid stånkan sitter; Läs du sjelf opp Patente, Läs Mor Maja sjelf; Bort verldsligt Regemente, Verlden blir mera bitter, Stjernklara firmamente, Mig nu öfverhvälf. Men mer jag stånkan nu skakar, Klang, hvad den Vörten mig smakar! Skummet det jäser, Fradgar och fräser,
