Til Grälmakar Löfberg i Sterbhuset vid Danto bommen,
diktad vid Grafven.
Dedicerad til DoctorBlad.
Märk hur’ vår skugga, märk, Movitz Mon Frere! Innom et mörker sig slutar,
Hur Guld och Purpur i Skåfveln, den där, Byts till grus och klutar.
Vinkar Charon från sin brusande älf,
Och tre gånger sen Dödgräfvaren sjelf, Mer du din drufva ej kryster.
Därföre Movitz kom och hjelp mig och hvälf Grafsten öfver vår Syster.
* * *
Ach längtansvärda och bortskymda skjul Under de susande grenar,
Där Tid och Döden en skönhet och ful Til et stoft förenar!
Til dig aldrig afund sökt någon stig,
Lyckan, eljest uti flygten så vig, Aldrig kring Grifterna ilar.
Ovän där väpnad, hvad synes väl dig? Bryter fromt sina pilar.
