Lillklockan klämtar till Storklockans dön, Löfvad står Cantorn i porten;
Och vid de skrålande Gåssarnas bön, Helgar denna orten.
Vägen opp til Templets griftprydda stad
Trampas mellan Rosors gulnade blad, Multnade Plankor och Bårar;
Til dess den långa och svartklädda rad, Djupt sig bugar med tårar.
* * *
Så gick til hvila, från Slagsmål och Bal, Grälmakar’ Löfberg, din maka;
Där, dit åt gräset långhalsig och smal, Du än glor tilbaka.
Hon från Danto bommen skildes i dag,
Och med Hänne alla lustiga lag; Hvem skall nu Flaskan befalla.
Torstig var hon och uttorstig är jag; Vi ä torstiga alla.
