Sida:Fredmans Epistlar.djvu/30

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
15



N:o 7.
FREDMANS EPISTEL,

Som synes vara en Elegie, skrifven vid Ulla Winblads säng, sent om Aftonen.



Fram med Bas-Fiolen, knäpp och skrufva,
V:cllo.  - - - - Skjut skrufven in;
Pip och kuttra som en turturdufva
V:cllo.  - - - - för makan sin;

Släng din Peruk och bulta din Hjessa,
Blif ej svartsjuk, blödig och rädd;
Lät mina ögon tårar prässa
Uppå Ulla Winblads bädd.

* * *
Fader Berg gutår, mitt bröst mig klämmer,
V:cllo.  - - - - Mitt hjerta känn,
Hur det klappar vid hvar Ton du stämmer,
V:cllo.  - - - - Och svider sen.

När jag ser dig så tänk att jag finner
Kyla, svalka, ro i mitt bröst,
Ty med ditt glas du mig påminner
At mot kärlek finnes tröst.

* * *
Men mitt öga ser som i en dimma
V:cllo.  - - - - Just Fröjas graf;
En Paulun kring hvilken Lampor glimma.
V:cllo.  - - - - Drag skorna af;
Hel-