Sida:Fredmans Epistlar.djvu/31

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

16

	Helga det rum, där skönheten kastar Sina Liljor döden till rof. Du min Vestal til målet hastar, Och min själ är i behof.
	* * *
	Si den hvita barmen hur han flämtar.
V:cllo.	- - - - Knäpp litet grand.
	Si hur hon sin Myrten-krona hämtar
V:cllo.	- - - - Utaf min hand.
	Si hännes ögon trotsa just döden Med sin klarhet, styrka och färg. Hör hännes sång om Jungfrurs öden; Hör du, hör du Fader Berg?
	* * *
	Si nu kött och blod i skönsta prydnad
V:cllo.	- - - - Förklara sig.
	Mina känslor från förnuftets lydnad
V:cllo.	- - - - Nu draga mig,
	Draga mig dit, just dit där du ligger. Än får du ej lida utaf; Nu skal du dö min Nymph! — Jag tigger. Qvickna åter i din graf.

N:o 8.