Sida:Fredmans Epistlar.djvu/31

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
16


Helga det rum, där skönheten kastar
Sina Liljor döden till rof.
Du min Vestal til målet hastar,
Och min själ är i behof.

* * *
Si den hvita barmen hur han flämtar.
V:cllo.  - - - - Knäpp litet grand.
Si hur hon sin Myrten-krona hämtar
V:cllo.  - - - - Utaf min hand.

Si hännes ögon trotsa just döden
Med sin klarhet, styrka och färg.
Hör hännes sång om Jungfrurs öden;
Hör du, hör du Fader Berg?

* * *
Si nu kött och blod i skönsta prydnad
V:cllo.  - - - - Förklara sig.
Mina känslor från förnuftets lydnad
V:cllo.  - - - - Nu draga mig,

Draga mig dit, just dit där du ligger.
Än får du ej lida utaf;
Nu skal du dö min Nymph! — Jag tigger.
Qvickna åter i din graf.






N:o 8.