Vestgötalagen (tilläggen i den i tryckta editionen följda handskrift oräknade), har den upptagit omkring 60 blad. Handskriftens ålder kan naturligtvis ej med noggrannhet bestämmas; men jag finner åtminstone ingen anledning att antaga, att denna handskrift skulle vara äldre än från slutet af 13:de århundradet; sannolikast synes mig att den är från början af det 14:de. Jag kan derför icke förena mig med Professor Munch, som tillägger detta fragment ”ett utomordentligen stort värde”, såsom ”den äldsta hittills bekanta lemning af Svensk bokskrift.” Skriften synes visserligen hafva varit temligen nitid; men detta är ej bevis på hög ålder. Flera Svenska handskrifter finnas, som äro vida nitidare, och likväl otvifvelaktigt yngre än denna. Icke heller gifver skriftens utseende för öfrigt anledning att tillägga handskriften en ovanligt hög ålder. Visserligen finnes bär på några ställen den i gamla Isländska och Norska handskrifter vanliga Anglosaxiska formen af f, då åter på andra ställen denna bokstaf bar den i Svenska handskrifter allmänt brukliga form. Detta är visserligen en egenhet, som möjligen står i sammanhang med de här förekommande Norska ordformer; men något bevis för handskriftens ålder kan ej häraf hämtas. Kongl. Bibliotheket i Stockholm eger en Islandsk handskrift (Isl. № 15), som anses vara en af de äldsta i behåll varande Isländska handskrifter; här finnes, så vidt jag vid en visserligen flyktig granskning kunnat upptäcka, ingenstädes det Anglosaxiska f, då detta deremot i yngre Isländska och Norska handskrifter är det vanligen förekommande. Härmed har jag ej velat säga, att det Anglosaxiska f endast finnes i yngre Isländska och Norska handskrifter; jag påstår blott att det ej är kännetecken på hög ålder. Lika litet bevisar i detta afseende den omständighet, att en Svensk skrifvare stundom brukat denna bokstafsform, hvilken för öfrigt ej förekommer i någon mig bekant Svensk handskrift. Snarare skulle man väl kunna sluta till en hög ålder af den såsom förkortningstecken äfven i denna handskrift förekommande runbokstafven ᛘ; men denna. finnes i ganska unga handskrifter. I Köpenhamn finnes hela Skånelagen skrifven med runor; men af detta slags skrift kas ingen slutsats dragas i afseende på handskriftens ålder. Kongl. Bibliotheket i Stockholm eger en handskrift af samma
