lag på papper, äfvenledes skrifven med runor; och denna är dock ej äldre än från 16:de århundradet. Likasom det endast varit ett infall af den som gjort eller låtit göra dessa afskrifter af Skånelagen, att använda runor i stället för den allmänt brukliga skriften, så kan det Anglosaxiska f i den nu ifrågavarande handskriften hafva tillkommit t. ex. af den anledning, att skrifvaren, som möjligen bott nära Norska gränsen och haft umgänge med Norrmän, varit van att läsa Norska eller Isländska handskrifter. På samma sätt kunna de här förekommande Norska ordformer förklaras, såsom jarðar (för jordar), nema (för num), ein, fimta, þeir etc., utan att man just i dessa Norska dialektformer nödvändigt måste finna ”det äldsta och riktigaste.” Hvad särskildt diftongen ei beträffar, må anmärkas, att i Gotlandslagen finnes vida större rikedom på diftonger, och det ännu i den Köpenhamnska handskriften, som dock ej är äldre än från 1587. — Att ifrågavarande handskrift af Vestgötalagen ej varit en afskrift af den i tryckta editionen följda codex A, finner man lätt; men icke heller har den varit original dertill. Att den varit synnerligen correct, dertill kan af det i behåll varande fragmentet ej alutas. (Det af Prof. Munch meddelade aftryck[1] är på flera ställen felaktigt, men felen behöfva ej här uppräknas.) På ett ställe har dock fragmentet en riktigare läsart än cod. A; nemligen då det i Jorda B. 2 Fl. heter: Tua af þess hendi; men felet och den rätta läsarten (hvilken äfven finnes i cod. B) äro af mig anmärkta i en not vid detta ställe i tryckta editionen. Deremot bar Prof. Munch påbördat fragmentet en oriktig läsart, som der icke finnes, nemligen nv ma, der cod. A rätteligen har num (om ej); och besynnerligt nog har Prof. Munch trott att genom detta fel ett ställe i tryckta VGL. skulle blifva rättadt, hvilket han funnit meningslöst, men som dock är alldeles riktigt. Stället lyder i ordagrann öfversättning sålunda: ”Inlägger man sitt gods hos en annan till förvar, då må det godset ej förloras af den (som) emottager (det), hvarken genom stöld eller genom rån, om ej den bondens, som emottager (det
- ↑ Åtminstone sådant det läses i Frey; den Norska tidskriften har jag ej sett.
