Hoppa till innehållet

Sida:Frey Tidskrift för vetenskap och konst (1847).pdf/481

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

466

med ära uppfyllt det gjorda löftet. Vid ett tornerspel hos tyska kejsaren hade de slutligt fullgjort detta löfte och blefvo firade med många högtidligheter. I samma bok förekommer också att en polsk riddare, kallad Seigneur de Laiselenet framträdde vid hofvet i Paris och bar en guldkedja fästad vid foten, såsom tecken till ett löfte, han gjort. De lifegna voro egentligen så klädda, men han hade förbundit sig att under fem år nyttja denna kedja, tills han funnit en riddare sans reproche, som kunde genom öppen strid lösa honom från sitt löfte. Lord Huntingdon omtalar i sina memoirer, att då han dubbades till riddare af Bath-orden, fästades en silkestofs vid ordensmanteln, hvilket troligen hänsyftade på den germaniska kedjan.

Vi skulle kunna framdraga flere bevis på, huru i riddarhistorien flerfaldiga bruk igenfinnas, som måste tillskrifvas Göterne, men det redan sagda må vara nog för att visa, det riddarväsendet utgått ur Germaniens skogar, ehuru icke förrän Rom fallit och Europas nyare stater upprest sig på dess ruiner.

Sedan vi nu gifvit en allmän öfversigt af riddarväsendets ursprung, skola vi 1:o) helt kort framställa de orsaker, af hvilka det hemtat sina förnämsta egenheter, och hvaruti det skiljde sig från den krigiska anda, som sedan fanns hos både Greker och Romare och andra folk; 2:o skola vi försöka att närmare beskrifva dess beståndsdelar och lagar; 3:o) chevaleriets uppkomst och blomstringstid, dess verkan på Europas politiska förhållanden och till slut dess fall.

Första afdelningen.

I alla länder och under alla tidehvarf har man beundrat tapperheten, och ju råare tiden varit, desto mer har man högaktat modet och krigslyckan. Men riddarväsendet hade det egna med sig, att det förenade den krigiska tapperheten med de känslor, som alltid varit de starkaste häfkrafter för menskliga handlingar, religiös hängifvenhet och kärlek. Greker och Romare kämpade för frihet och seger, men medeltidens riddare stredo för Gud och deras damer. Det ålåg visserligen dessa krigare att offra sig för kung och land, och oaktadt