470
“Jag vill icke gå ett steg på jorden
att möta en fördömd otrogen.
Hundhedningar, skynden eder att fly,
ty eljest skall min dolk träffa edert hjerta!”
Det ålåg hvarje riddare, att alltid bibehålla detta religiösa nit, om det ock var förenadt med aldrig så stor fara. Liksom de första kristna, voro de förbudna att äfven blott genom tystnad underkasta sig eller deltaga i afgudatjenstens ceremonier, om ock döden skulle blifva den ovilkorliga följden deraf att de sökte afbryta dem. I den vackra medeltids-romanen Huon de Bordeaux omtalas, huru denne riddare bröt sin pligt mot Gud och den rätta tron, emedan han sagt sig vara Saracen for att blifva insläppt i Gaudifers borg. ”Och när riddar Huon gick genom den tredje porten, erinrade han sig den osanning, han sagt för att komma genom den första. ”Min Gud”; sade han, ”förderf måste träffa mig, som förnekat min tro på honom, som gjort så mycket för mig!” Hans ånger och bot voro verkligen ridderliga. Då han kom till borgens innersta port, utbrast han till väktaren: ”öppna dörren, du af Gud fördömde hedning!” Då han kom in i det rum, i hvilket hednakonungen satt i full ståt, högg han hufvudet af den höfdingen, som satt honom närmast, och utropade med hög rost: ”Du har, o Gud! låtit mig lyckas i början af detta företag, vår Frälsare hjelpe mig ock att sluta det med ära!” Många dylika utdrag skulle kunna anföras för att visa, huru det nit var beskaffadt, som lifvade de kristna kämparne, men det är onödigt anföra diktade händelser. Korstågens historia, hvars grund ligger i den chevalereska andan och i det ofördragsamma och rastlösa nit, som presterna blandade i de krigiska institutionerna, äro bästa beviset härför. Dessa företags äfventyrliga och öfverspända skaplynne samt kyrkans utlofvade förlåtelse och aflat gjorde dem omtyckta af medeltidens krigare, och planen att åter upprätta kristna trosläran i det heliga Landet och att rycka Kristi graf ur de otrognas händer, kommo konungar, furstar och ädlingar att glömma farorna. Den ena krigshären efter den andra bröt fram mot Palestina, och riddarne kände sig just uppfordrade till denna färd af de otaliga faror, som försvårade den, och hvilka redan tagit så många offer.
