474
fördelaktigt på Germanernas helsa och seder, men bidrog i synnerhet att ställa qvinnan på den höga och vördade plats, hon egde i deras samhällen. Intet förströr känslan, förhärdar hjertat och förderfvar inbillningskraften så mycket som dyrkan af Vaga Venus under den tidiga ungdomen, öfverallt, hvarest qvinnorna varit ansedda såsom viljelösa och tidiga slafvinnor för det andra könets vällustiga lidelser, hafva deras karaktär förderfvats och de hafva nedsjunkit till trälinnor och tjenstehjon bland de fattiga och till slafvinnor i de rikes harem. Männen, å andra sidan, då de tidigt mättat sina lustar med sinnliga njutningar; hvilka snart förlorat all retelse, blifva först liknöjda, och sedan hårda och grofva mot de olyckliga offren för deras nöjen. Den tillfredsställda älskaren, kanske menniskans lägsta ståndpunkt, förvandlas snart till en nyckfull förtryckare, och den som vant sig vid njutningar söker, ständigt nya föremål. Häraf uppstår polygami med alla dess djuriskt grofva följder, hvilken lyckligtvis var okänd för våra götiska förfäder. Den manliga och dygdiga återhållsamhet, som ålåg ynglingen, måste höja båda könens sinnen och särdeles qvinnans såväl i egna ögon, som hos hennes älskare. Hon lärde sig att anse sig, icke såsom ett verktyg att fylla mannens njutningsbegär, utan såsom mål för en trogen och ädel tillgifvenhet, som endast kunde vinnas sedan deras tillbedjare uppnått mogen ålder och var i stånd att leda och försvara den familj, som skulle uppstå kring dem. Fantasi och känsla förenade sig att hos den unga mannen höja en njutning, som naturen kom honom att söka, men som hans lands visa lagar förbjöd honom att för tidigt få tillfredsställa. För denna yngling blef den flicka, hvilken han älskade, ett föremål såväl för hans fruktan, som för hans tillgifvenhet; den böjelse, han kände för henne, blef lika så ren och oviss, som mäktig och verksam, och bådas tycken blefvo förenade, innan äktenskapet knöts, och således en andlig inre förening, som föregick den yttre.
De äktenskap, som ingingos under dessa förmånliga förhållanden, blefvo i allmänhet lyckliga, och äktenskapsbrotten ock sällsynta samt straffade med den största stränghet, och den qvinna, som engång blifvit straffad för detta brott, kunde icke
