Hoppa till innehållet

Sida:Frey Tidskrift för vetenskap och konst (1847).pdf/492

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
477

de ledo. Den nyslagne riddaren bands genom sin ed att beskydda alla qvinnor utan undantag, och det bästa sätt att förmå en riddare att uppfylla en begäran, var att besvärja honom dertill vid Gud och damerna. ”Thu skalt vara en beskermare allændæ jomfruer, enkior och faderlosæ barn, hvar thu them seer i nokro nödh, tha skal thu aldrik afflatha at hjælpa them til theres ræt; och hwo som flyr til tik til nödh eller nokon redding, honom skal thu troligæ hjælpæ effter thine makt — tha öffver thu ræt riddarskap”, säger Clarina till Falantin i medeltids-romanen ”Namnlös och Falantin.” Ofta ansågs till och med att de krigiska företag, man skulle utföra i fäderneslandets tjenst, borde vika för att hjelpa någon nödställd dame. Så tvekade icke Captal du Buche, ehuru engelsk undersåte, att förena sina trupper med den franska hären, för att befria några damer, hvilka belägrades i ett fäste och hotades med våldsamhet af de upproriska bönderna. Ett ord, en blick, ett tecken af en skön mö voro tillräckliga att komma riddaren att fördubbla sin tapperhet och sina ansträngningar. Vid tornerspel och i striden hördes damernas rop, likasom fordom hos Germanerne, uppmanade sina riddare att hågkomma deras rykte och göra sitt yttersta. ”Betänk, ädle riddersmän, eder kärlek och eder heder, varen tappre, ty damer se eder.” De stridande svarade: ”för kärleken! för en död värdig en krigare! framåt tappre riddare, vi fäkta under sköna ögon!”

Då striden gällde kärleken eller någon jungfrus heder och skönhet, utlofvades den skönaste mö till belöning åt den riddare, som segrade, och från alla håll strömmade kämpar till en så omtyckt strid. Vi behöfva icke uppehålla oss med citater öfver ett så allmänt kändt ämne. Att försvara det qvinliga könet i allmänhet, att hedra och vörda det, att lyda qvinnornas befallningar, att uppföra sig med den största artighet och uppmärksamhet och undvika alla anstötliga ord eller handlingar i deras närvaro, utgjorde så vigtiga beståndsdelar af riddarväsendet, att man kan säga att det just utgjorde dess grundprincip.

Men det var icke nog att den väluppfostrade och ädle riddaren skalle visa vördnad för hela qvinnoslägtet, han var