480
den riddare att hoppas, hvars enda förmögenhet utgjordes af hans mod och vapen, om han ock fattat tycke för den förnämsta jungfru och furstinna.
”Huru är det mig möjligt”, säger Saintré sedan han hört den långa lexan till slut, ”att finna en mö, sådan som ni beskrifver henne, hvilken skulle vilja emottaga min tjenst och dela mina känslor?” ”Och hvarför icke?” svarar lärmästarinnan, ”är du icke af ädel börd? är du icke en välbyggd yngling? Har du icke ögon att blicka på henne, öron att höra hennes ord, tunga som kan föra din talan hos henne, händer att tjena henne, fötter öfver hvilka hon kan befalla, kropp och själ, som du kan troget egna åt hennes tjenst, och en kraftig vilja att utföra hennes önskningar? Och dock tvekar du att erbjuda din tjenst åt hvilken dame som helst!”
I dessa utdrag målas tidehvarfvets ridderliga seder med sanna färger och nödvändigheten för hvarje riddare att hafva en älskarinna, som han dyrkar par amours; och denna hans skyldighet att använda tid och förmåga till att uppfylla hennes, om än aldrig så nyckfulla, önskningar, och att använda hela sin kraft att söka utföra nästan sagolika bragder för att erhålla hennes loford — ty allt det, som gjordes för hennes skull och på hennes begäran, ansågs såsom hennes förtjenst, liksom de romerska härförarnes segrar tillskrefvos kejsaren — öfverdrefs allsicke af grefvinnan des Belles Cousines.
Det utgjorde hvarje utmärkt riddares synnerliga ära att mot alla andra försvara sin utkorades öfverlägsna skönhet, värde och goda egenskaper; han förde hennes bild från hof till hof och försvarade med lans och svärd hennes företräde framför andra damer. Att bryta en lans för en dams ära var en bruklig form vid utmaningar, hvilka städse och höfviskt upptogos af alla sanna riddare, och såväl historien som dikten omtala vapenlekar och tornerspel, tillställda för detta ändamål. Och tornerspelen slutades vanligen med en särskild täflingslek för damernas ära. I visan om riddar Tynne (se Geijer och Afzelius), förekommer följande:
Det var Riddar Tynne
— — — — — —
Ther mötte honom the kämpar sju,
— — — — — —
