Hoppa till innehållet

Sida:Frey Tidskrift för vetenskap och konst (1847).pdf/529

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

516

då man snart skall finna, att de fullt öfverensstämma med den anda, som de voro ämnade att väcka och utveckla.

Den tillämnade riddarens uppfostran begyntes tidigt. Sedan de första barnaåren voro förbi, ansåg man att den moderliga omvårdnaden skulle försvaga och bortskämma honom.

”Prisar du icke Gud, som skänkt dig så förhoppningsfulla barn?” sade den stolta fru Mabel till sin man, den ädle hertig Guerin af Montglaive, då de vid en fest betraktade sina söner. ”Min fru”, svarade hertigen i en sannt ridderlig anda, ”Gud och St. Mårten förlåte mig det, men jag vet intet, som harmar mig mera, än att se dessa fyra lättingar, hvilka oaktadt sin ålder, icke göra annat än äta och dricka och förspilla tiden med fåfänga nöjen.”

Att förekomma ett dylikt förslappande lefnadssätt, lät man gossen taga första steget på banan, som ledde till riddarskapet, och han blef page, småsven, hofsven, smådräng.

Den unge ädlingen fördes nu från föräldrahuset till någon ädel riddare, som fadren omsorgsfullt utvaldt bland dem, hvilka ansågos hålla sitt husfolk i tukt och god ordning, men barnen af den högsta adeln och af kronvasallerna uppfostrades vanligen vid det furstliga hofvet. Stundom erhöllo de äfven den första uppfostran i klostren. — Om också denna stränga uppfostran under sednare tider mycket försvagades, måste dock erkännas, att den tanke, som låg till grund derföre, vara förträfflig. Ynglingen skulle lära sig blygsamhet, lydnad, skicklighet att föra vapen och ridkonst. Han öfvade sig dagligen med vapen, passande för hans styrka, och undervisades att med behag oeh säkerhet styra sin häst, att brottas, och spänna bågen och att föra svärd och spjut. Man lät honom rida i fullt galopp mot en trädbild, hvilken i ena handen höll ett slags sköld, kallad quintaine, som rörde sig på en axel. I dess andra hand hade bilden ett trädsvärd, med hvilket den gaf ryttaren ett slag, om han icke med största skicklighet skötte häst och vapen i det ögonblick, då quintainen af hans stöt for rundt omkring. Olaus Magnus omtalar, att i Sverige måste svennen ofta förvärfva sig sitt frukostbröd med att träffa målet genom pilskjutning.