vanligen genast förklarad förlustig riddarvärdigheten. Öfverlefde han en sådan strid, blef han vanligen så skymfad, att döden varit mindre bitter. Hans sporrar afhöggos från hälarne med en köksknif, hans vapen krossades af skarprättaren, hans bälte sönderskars och hans svärd sönderbröts, ja! man afklippte till och med svansen på hans häst. Man ringde med dödsklockan och höll en fullkomlig begrafning, ty han ansågs för andligt död. Om han stupade under striden, skymfade man hans lik på samma sätt, men lefde han, återstod för honom endast klostret. Så föreskrefvo riddarlagarne, men segrarens ädelmod eller konungens nåd kunde likväl mildra straffet, då omständigheterna gåfvo anledning dertill.
En riddare kunde äfven afsättas utan tvekamp, då han öfverbevistes om något skymfligt brott. I Stows krönika omtalas, huru riddar Haulay anklagades för förräderi och dömdes af Anthony Lucy.
Han fördes fram till domarbordet, klädd i full rustning, med svärd, fjäderbuske och sporrar, och riddar Lucy tilltalade honom sålunda: “Herr Andrew, för din tapperhet har konungen utmärkt dig och gjort dig till Lord af Carlisle, men du har handlat såsom förrädare mot konung och land, då du icke förde dina trupper till striden mot Skottland, hvarigenom vår herre och konung lidit förlust och blifvit slagen, och detta endast genom ditt falska förräderi, ty hade du kommit i rättan tid, skulle han vunnit seger. Och detta ditt förräderi har du gjort för den stora penningsumma, som du emottagit af konungens fiende, James Douglas. Vår nådige konung befaller derför, att du skall göras förlustig ditt riddarskap med alla de utmärkelser, som åtfölja det; och de gårdar, du fått i förläning, skola återtagas, på det andra riddare må taga varning af dig och mera troget uppfylla sina pligter!”
”Han befallde nu, att man skulle aftrampa hans sporrar från hälarne, afbryta hans svärd öfver hans hufvud, emedan han så missbrukat detta vapen, som han endast skulle höja till sitt fäderneslands försvar. Man aftog honom hans silkesmantel, hans sköld, hans vapenrock och bälte. Sedan sade riddar Lucy åter: ”Andrew, nu är du icke längre riddare