544
utan träl, och för ditt förräderi skall du hängas, och ditt hufvud afhuggas och kroppen styckas i fyra delar, och ditt afhuggna hufvnd uppsättas på Londons bro, och de fyra delarne af din kropp skickas till fyra olika städer i England, androm till varnagel”, och som riddar Lucy sade, så skedde, och det var den tredje dagen i Oktober månad.
Tredje afdelningen.
Riddarväsendet upplöste sig småningom, ty det tärdes af ett inre ondt, på samma gång det utifrån anfölls af yttre fysiska omständigheter. ”Städerna, från början mest tillhåll för en ofri, med fredliga yrken sysselsatt befolkning, afskakade feodalismens ok, bildade fria föreningar, förbundo sig till gemensamt försvar, och gåfvo genom fotfolkets återvunna vigtighet, genom krutets användning och genom besoldade trupper snart äfven krigskonsten en ny gestalt. Krigshandtverket började att söndra sig från det adliga ridderskapet — och den på alla sidor förstärkta verldsliga makten föll i konungarnes händer, på samma gång som reformationen i dess grundfästen skakade hierarkiens byggnad”[1]. Redan på 1200-talet började chevaleriet i de södra och vestra länderna, dess egentliga hemvist, att förfalla, och det undergräfdes alldeles af den nyare tidens seder och bruk och förändrade krigssätt. Den ridderliga andan flammade åter upp under korstågen, hvilka voro verkligt ridderliga bragder, men dess mest glänsande tid hade dock varit redan förut. I krigen mellan England och Frankrike utvecklade sig chevaleriet särdeles, ty dessa oupphörliga fejder förbittrades sällan af personligt hat. Froissart beskrifver det ädelmod, med hvilket båda folken behandlade sina fångar, och jemför dermed de svåra fängelser, som funnos i Tyskland och Spanien.
Hela Europa lifvades af den chevalereska andan, och äfven Mohrerna i Spanien uppfattade den, samt stiftade en riddarorden efter det kristna mönstret. Dock, redan då bereddes dess undergång af orsaker, dem vi ofvan antydt, och till hvilka vi skola återkomma, och snart upplöstes hela detta
- ↑ Geijer.
