Lekarna hafva sannolikt under de sista femtio åren utvecklat sig i ganska betydlig grad både till fullkomlighet hos dem sjelfva och en utomordentlig färdighet hos ungdomen och folket i allmänhet. I många skolor, der lärjungeantalet betydligt vuxit öfver den ursprungliga anläggningen, anskaffar man nya eller utvidgar man de gamla lekplatserna äfven med utomordentliga kostnader.
Den tid, som hufvudsakligen användes för lekars öfvande, är tiden mellan lästimmarna (på sjelfva skolgården), samt efter läsningens slut på för- och eftermiddagen. På tiden mellan timmarna medhinnas inga fullständigt ordnade lekar. Då uppöfvas sjelfva färdigheten (practising) så mycket den korta tiden medgifver. Utrymmet på gården är litet, men för att icke lägga något band på de unges begär till kraftyttringar, äro alla för bollar åtkomliga fönster utvändigt försedda med ett fint jerntrådnät. — De fria
I Elementarskolorna för flickor (också en mycket ung institution) söker man att tillämpa allt, som man anser skola befordra helsa, ordning och en praktisk utbildning. Undervisningen liknar elementarskolans äfven på den klassiska linien, men den unga flickans framtida verksamhet lemnas icke ur sigte. I ”North London Collegiate School for Girls” inrättades 1876 en kurs i kokkonsten. Denna kurs upptog 12 praktiska lektioner, hvardera på två timmar. I flickskolorna har man infört gymnastik. I London har en läkare, D:r Roth, gjort ganska stora bemödanden att der få den svenska metoden tillämpad, men ännu sannolikt med föga framgång. Utvecklingen står på detta område icke högt i England. I folkskolan är införd ett slags exercis efter arméens reglementen, men detta klandras mycket. I de gosskolor, der man finner gymnastik, är den mest efter tyskt äldre mönster, och består hufvudsakligen af rörelser på ”reck” och ”barr”, hvilka redskap särdeles lämpa sig för kraft- och konstframställningar, men icke för öfning af en skola eller ett flertal.
