hemtad ur de svenska skolorna. Den andra uppsatsen, förslaget till Ecklesiastikministern, har fortfarande sitt berättigande deri, att de der vidrörda nödvändiga vilkoren för lekens öfvande, tid och rum, ännu icke kommit till någon mognad.
Äfven en kommande upplaga torde böra tillökas, icke så mycket för lekarnes antals skull, som för att möjligen gifva redan befintliga någon tillökning i beskrifning på grund af deras planmessiga utveckling. Långboll är otvifvelaktigt lämpad härför. Den bör kunna komma att ordnas mera för täfling, hvilket möjligen kunde ske genom att taga med i räkningen, och jemföra de antal gånger ena och andra sidan medhinna att springa mellan målen under den tid de äro inne.
Ungdomen och alla, som hafva att vårda sig om den, böra lätt inse och komma ihåg nödvändigheten af att öfva alla färdigheter, som dertill egna sig, lika mycket åt båda sidor. Man borde äfven kunna antaga att ingen gymnastiklärare är nog pligtförgäten att åsidosätta denna lika enkla som sanna regel vid öfning med, eller i det exempel han gifver, den ungdom, hvars ledning han fått sig anförtrodd. Den lärde Krause omtalar huru Plato framhåller Skyterna såsom lämpligt föredöme i detta fall. De öfvade båda sidor lika, hvilket gaf dem en stor skicklighet i den tidens stridsfärdigheter, bågskjutning och spjutkastning; å andra sidan anmärker han huru snedbildade atleterna ofta blefvo med sin mera och oformligt
