― 13 ―
»Nåväl», sade baron Julianus, «låt mig nu höra dina
anmärkningar, ty på din uppsyn märker jag att du har en
mängd dylika på tungan.»
»Du bedrar dig ej, och enligt min vana skall jag öppet uttala dem. Dina poëmer tyckas mig vara allt för litet poëtiska till så väl materia som form. Detta i allmänhet. — Hvad åter enskildt den andra i ordningen af dina sonnetter rör, får jag erinra dig om hvad du en gång sjelf erkännt, att sonnetten ej är en lämplig versform då man vill berätta en anekdot, — men jag skall nu ge dig revenge, d. v. s. tillfälle att återbetala mig mina anmärkningar, derigenom att jag enligt mitt löfte nu läser upp för dig ett par »metriska försök.» Det ena handlar om Theophrastus Paracelsus, det andra om en slaf, som flytt från sin herre. Jag vill börja med :»
