― 8 ―
till fjerde delen af vår betraktelse; men då — så vidt jag vet — i denna kristliga församling ingen finnes, hvars förstånd kan gifva honom anledning till otillåtlig stolthet och fåfänga, så skulle denna förklaring föga bidraga till er uppbyggelse. Vi vilja således sluta . . . . . . .» — Han förlorade för denna predikans skull sin befattning.
Fintlighet drager ofta den som är nog lycklig att besitta denna egenskap ur de största olägenheter. — — — Abbé Voiseron hörde att den store Turenne var förtretad på honom; genast skyndade han till Turenne för att rättfärdiga sig, men denne vände honom straxt ryggen. «Gud ske lof», sade Voiseron, «nu ser jag att jag ej är er fiende». — «Hur då?» — «Jo! ni har ännu aldrig vändt ryggen till en fiende». — Turenne försonade sig med abbén.
Genremålning, en skizzartad novell som nu för tiden spelar en hufvudrôl i den svenska litteraturen. Den är af två slag: den tragiska och den komiska. De mest utmärkande kännetecken på en äkta genremålning äro: händelsen passerar i Struntköping, Kråkvinkel, eller om det är på landet i Brödlösa eller Nödinge Socken. De handlande personerna hafva högst karakteristiska namn såsom Lurendrejer, Snoker, Nötbom o. s. v. Författaren begagnar signaturen onkel x, eller onkel y, eller oukel z . . . . Se här ett par profbitar på
1) den tragiska genremålningen
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Men i sin trånga, mörka stuga satt den olyckliga Maja Stina med sina 8 små barn, hvilkas hungriga munnar oupphörligen skreko efter bröd . . . . Och hon hade intet att gifva dem . . . Allt efter det att Anders för tre dagar sedan blef fängslad emedan han tagit en ost från pastorn i Potatislösa socken, hade hans hustru och 8 små barn ej fått smaka en enda bit mat.
Se der följderna af . . . (Nu komma en mängd reflexioner i anledning af det hårda sätt hvarpå en familjefader, som tar en ost, för att gifva åt sina 8 hungriga barn, blir behandlad.) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
