Hoppa till innehållet

Sida:Fria fantasier Bolmörtens bok 2.djvu/9

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

― 7 ―

än njutningen sjelf; men kurtisanen klagade med följande ord: «Min älskares begär blefvo släckta af drömmen; men klangen af penningarne har tvärtemot ökat mina.»

Egensinnighet ersätter hos många menniskor i deras egen tanke originalitet, likasom hallstarrighet får supplera konseqvens.

Egna, eller — som man säger — originella, vilja alla förfat­tare gerna vara. — Häromdagen, berättar Sterne, mötte jag en poet af mina bekanta. Karlen såg högst fundersam ut och underrättade mig att han gick och grubblade öfver ett ämne som vore riktigt originellt. «Jag ville», sade han, »skrifva något, som ingen före mig skrifvit eller ens tänkt på att skrifva.» För tusan, svarade jag, skrif då en lofsång öfver dig sjelf.

Erkänsla är en liten hoprullad sedel som man sticker i han­den på examinatorer, polis- och tullbetjenter, och annat folk, för hvilkas öfverseende med ens fel man blott på detta sätt kan visa sin tacksamhet. Besynnerligt är att en sådan erkänsla enligt vanliga bruket gifves innan sjelfva välgerningen eller tjensten, som skulle framkalla den, är bevisad. Den borde derföre snarare kallas uppmuntran.

Ed är ett löfte, eller en försäkran, på hvars sanning och upp­riktighet man allt efter som det faller sig tager gud eller djefvulen till vittne. Brukas af personer, hvilkas ord an­nars icke skulle bli trodda.

Frimurare, ett hemlighetsfullt sällskap, som tillräckligt karak­teriseras genom den temligen allmänna tron att de svenska konungarne måste antingen sjelfva vara frimurare eller — förvisa orden. Enär man påstår att fruntimmer hafva till­träde till vissa loger; men — så vidt man vet — ordens hemligheter ej ännu äro allmänt kända, är det probabelt att den ej har några sådana; om man nemligen undantar den att orden icke har några.

Fåfänga. Öfver denna last predikade Swift inför parlamen­tet ungefär följande: »Menniskan har öfverhufvud fyra ting att vara fåfäng öfver: 1) börd och rang, 2) rikedom, 3) krop­pens skönhet och styrka, 4) förståndets öfverlägsenhet.» Sedan han nu grundligt talat öfver de tre första orsakerna till fåfänga, slutade han med dessa ord: »Vi skola nu öfvergå