― 12 ―
b) sinnlig, som han hyser till ett fattigt men skönt.
Komedianter. När skådespelarne kallade sig så voro de ofta konstnärer; nu då de låta kalla sig konstnärer, äro de till största delen endast komedianter.
Käring deriverar G—m från kär för ingen.
Last är motsattsen mot dygd. Hos förmögna och mäktiga personer är den tillåtlig så vida den ej åstadkommer skandal. — Midt emellan tvenne beslägtade laster ligger alltid en dygd.
Lycksalighet här på jorden består, enligt Thales, af helsa, tillräcklig förmögenhet och ett godt förstånd.
Lagom; att iakttaga ett lagom i allt är det mest utmärkande kännetecknet på den vise.
Lefnad, Lif, en väfnad af ledsnad och olyckor, hvars slut vi äro nog dumma att frukta.
Ledsnad, den största olycka man kan råka ut för. De fördömdas största plåga i helvetet måtte vara den att — hafva tråkigt.
Makar (äkta), ett ironiskt namn på gifta personer, emedan de aldrig öfverensstämma eller passa ihop.
Nykterhetsvänner äro i allmänhet af två slag: de som afskräcka från fylleriet genom sina visa läror, och de som afskräcka genom sitt exempel. De senare äro talrikare.
Nåd är en välgerning eller godhet som bevisas någon deraf helt och hållet oförtjent. Att benåda anses vara en af konungarnes skönaste rättigheter; skada blott att de oftare begagna den till deras förmån som vältaligt kunna anropa deras barmhertighet, än till deras, hvilkas förseelser hafva några mildrande omständigheter att förete. I Rio Janeiro fördes en brottsling, som mördat en prest, efter att en gång vara benådad för mordet på en hafvande qvinna, inför rätta och dömdes till döden. «Nåd!» ropade han till Johan den VI. — «Nej», sade konungen, «jag kan ej benåda en brottsling, som begått tvenne mord». — «Endast ett», sade en hofman, «det andra begick ers majestät, som benådade en sådan bof».
Otrolighet. Plutarkus, som annars är en temligen trovärdig författare, omtalar dock en anekdot, som öfvergår allt
