― 13 ―
münchhausiader i osannolikhet. — Syrakusas tyrann, Hiero — berättar han — kastade sig en gång i raseri öfver en hofman, och slog honom till marken. Hofmannen beklagade sig i sin vrede endast öfver konungens elaka andedrägt. Hiero förlät honom; men frågade om aftonen sin högst älskvärda gemål, hvarföre hon ej gjort honom uppmärksam på detta naturfel. «Emedan jag trodde», svarade den kyska qvinnan, «att delta var en egenhet hos alla män.» — Och en sådan saktmodighet hos en konung, en sådan oskuld hos en qvinna omtalar Plutarkus helt allvarsamt!!!
Presterna utgöra en högst nyttig och aktningsvärd samhällsklass. En prests nödvändigaste egenskap är en klar och stark röst, på det att han om söndagarne måtte kunna för sin församling tydligt uppläsa någon passande betraktelse öfver andliga ämnen. De stenpelare, som pryda våra landsvägar och gemenligen kallas vägvisare, äro — enligt någras tanke — uppresta till presternas ära; de visa nemligen vägen utan att sjelfva gå den.
Paradox, en kort satts, som utsäger någonting, hvilket tyckes strida mot allmänna tankan om något visst ämne. Många både författare och sällskapsmän framsäga ofta sådana, för att derigenom utmärka sig från hopen, och inbilla sig att allt som är ovanligt är snillrikt. Verkliga snillen tillåta sig sällan paradoxer i denna mening; det händer dock någongång; så t. ex. säger Rousseau: »Menniskan, som tänker, är ett förderfvadt djur.»
Qvinnan är enligt Tegnér en blåögd lögn, som likväl äfven kan hafva bruna och svarta ögon. Qvinnan är mäktigare än både Gud och Djefvulen: än Gud, ty det verk, till hvars fullkomnande han använde en hel vecka, förstörde hon på några sekunder; än djefvulen, ty han måste nyttja henne för att förföra mannen.
Religion, ett från latinet lånadt ord. Det nyttjades af Livius i betydelsen samvetsskrupler, och har äfven nu för tiden ungefär samma bemärkelse.
Rebus, ett slags moderna hieroglypher. Se här en mindre bekant dylik. Taubman frågade Clesel om han kunde
