— 21 —
De rivaliserande Jernkramhandlarne.
I den lilla staden S. fanns det för några och tjugo år sedan en jernkramhandel, som förestods af ett par bröder, hvilka jag vill kalla Broström. Som det i staden ej fanns mera än denna bod af samma slag, måste stadsboerna låta sig nöja med att betala dåliga varor ganska dyrt, och bröderne Broström blefvo efter hand ganska välmående.
De hade ungefär 3 år fortfarit med sin rörelse, då en jernkramhandlare från en närbelägen stad nedsatte sig i S. och genom sina goda varor och billiga priser snart drog till sig brödernas förnämsta kunder. Lundgren, så hette han, var arbetsam och ärlig och kunde således svårligen skadas af de intriger, hvilka hans rivaler tid efter annan ingingo till hans skada. Förgäfves förtalade, förgäfves anklagade de honom, han redde sig ständigt och de begge bröderna voro snart nära att nödgas nedlägga sin rörelse.
Emedlerlid beslöto herrarne Broström att göra ett sista försök för att störta Lundgren. De öfvertalade en hans bodgosse Nicklas att utsprida i staden förklenande rykten om hans karakter o. s. v. Men Lundgren upptäckte snart källan till dem; och körde bort Nicklas, hvilken derpå antogs af Broströmarne.
Trenne år förflöto, under hvilka Lundgrens rivaler förhållo sig stilla; som han var en försonlig man hjelpte han dem till och med både med penninglån och annat, så att oenigheten emellan stadens båda jernkramhandlare tycktes vara fullkomligen bilagd. Lundgren började emedlertid att litet mera tänka på förströelser. Han hyrde en landtgård, en half mil utom staden, dit han begaf sig om Lördagsaftnarne och tillbragte helgdagarne i lugn och trefnad.
Det var härpå som bröderna Broström byggde en plan att störta sin farliga medtäflare. En dag frågade den yngre af bröderna Nicklas om han ville förtjena 10 riksdaler utan besvär.
»Visst tusan vill jag det.»
»Nåväl, kom då Lördagsafton klockan half 8 till första milstolpen på vägen mellan staden och Hötorp (Lundgrens
