»styra i consistorium» som det heter om honom, och om hans hustru, en i hög grad energisk kvinna, säges det, att hon »sträckte sitt finger in i Lunds båda consistorier».[1] Om Beppos far, kyrkoherden J. R. Sommelius i Mörrum, säges, att han »länge innan sin död var oskicklig att ämbetet förestå». Visst är, att han låg i strid med sin församling, af hvilken han blifvit stämd inför häradsrätten för en mängd tjänstefel; på spänd fot stod han äfven med sin förman biskop Faxe; i visitationsprotokoll förekommer, att biskopen ålagt S. att förkofra sig i sina stycken, men att han vid nästa visitation till sin ledsnad fann, att kyrkoherde S. föga behjärtat den gifna förmaningen. Denne ansågs äfven inskränkt och okunnig samt därtill bitter och egensinnig och sin hustru, Carolina Gustafva Trägård, betydligt underlägsen i begåfning.
Det Sommeliska lynnets hufvuddrag finna vi samlade hos Beppo; farfar och farmor, far och farbror, alla hafva de några af sina mest framträdande egenskaper representerade hos denne slägtens märkligaste man. Och kommer därtill den obundenhet, hvari Beppo tyckes hafva uppvuxit, tidigt skild från hemmet och endast med lösa band knuten till detta, jämte det, att uppfostran och själfuppfostran aldrig kommo att öfva något förmildrande inflytande öfver de medfödda anlagen, så finner man häri en naturlig förklaring öfver den oberäknelighet i lynne och karaktär, som gjort Beppo-Sommelius snart sagdt till en sägen, och som understundom dref honom till vanvettets gräns – och detta ej minst i hans diktning.
Att han oaktadt detta var afhållen, därom ha vi fått bekräftelse från flera håll; så t. ex. berättar en gammal, då detta skrifves, ännu lefvande landtman i hans födelseby Mörrum – som varit Sommelii barndomslekkamrat – att han då var god och beskedlig och mild i lynnet>; – och »han var så god», utbrast skalden Nybom varmt till oss, då talet en gång föll på Beppo och hans död, »och hvad han kunde rida! - bokstafligen rida land och rike rundt - som en stormvind - men god var han»; och en äldre officer har försäkrat oss, att han var af sina kamrater ansedd som en »ädel, pålitlig
- ↑ Biografiskt lexikon 1848.
