Den här sidan har korrekturlästs
393
Innehållsförteckning.
| 1. |
Nyboms betydelse för studenterna. Nybom en fridens man. Den religiösa riktningen i hans diktning och lynne. »Niagara». Sätherbergs och Nyboms första sammanträffande. Nyboms ödmjukhet. Hans egen skildring af sin barndom. Nybom demokrat. Hans kärlek till »de små» och förmåga att hysa medkänsla. |
sid. 153—163. |
| 2. |
Prins Gustaf och Nybom. Ett minne från storlägret i Malmö 1848. Prins Gustafs död och skaldernas sorgekväden. Nyboms dikt öfver prins Gustaf |
sid. 163—169. |
| 3. |
Nybom om realismen. Nybom känsloskald. Hans oförmåga att se den yttre värkligheten. »Kristliga elegier». Osunda romantiska ansatser inom hans diktning. Uppfattning af kvinnan. »Erotiska dikter». Hans väninnor. Hans ensamhet och förnöjsamhet. »Sång på julafton» |
sid. 169—182. |
| 4. | Ett besök hos Nybom. Hans vän fasthet. »Flyttfogelns like» | sid. 182—189. |
| 1. |
Talis Qvalis en »Gjennemebrudsman» inom literaturen. Hans utveckling; skenbara inkonsekvens och tal i Sv. akademien 1863. |
sid. 193—198. |
| 2. |
Talis Qvalis' ungdomsdiktning. Hans literära romantiska genomgångstid. »Thules lof». »Kärlekens seger». Hans objektiva uppfattning af kärleken. Hans uppfattning af kvinnan och hennes uppgift. »Helgmålsklämtningen». Dikten till drottning Lovisa. »Mitt döda barn». Hans uppfattning af arbetskvinnan |
sid. 198—210. |
| 3. |
Spår af »världssmärta» i Talis Qvalis' ungdomsdiktning. Hans natursvärmeri. »En septembernatt på Helgonabacken». Hans gudsmedvetande. »Frid i Gud». Hans senare dikter emot literära naturdyrkare. Bristande förmåga att målande skildra naturen. Hans religiösa åskådning. Hans dikt vid Luthersfästen 1846. |
sid. 210—222. |
| 4. |
Talis Qvalis som politisk diktare. Hans kungaideal. Rysshat, ovilja emot Carl Johan. Den olika stämningen mot den senare i Sverige och Norge. »Svenska folksången». Jämförelse mellan denna och andra länders folksånger |
sid. 222—232. |
